Midgård shop - Demokrati - Socialistisk eller frihetlig? av Nils-Eric Hennix - for a brighter tomorrow!
Kundinloggning
If you use Internet Explorer you might need to click twice.
Forgot password
Create user
Nyhetsbrev
Demokrati - Socialistisk eller frihetlig? av Nils-Eric Hennix
* Klicka på bilderna för att förstora
Demokrati - Socialistisk eller frihetlig? av Nils-Eric Hennix

“- Den skarpaste kritik mot demokratin som skrivits i Sverige på ett halvt sekel”

Kapitel: VAD ÄR DEMOKRATI?,    DEMOKRATINS HISTORIA,    DEMOKRATIN ÅTERUPPSTÅR,    TOCQUEVILLES  FÖRUTSÄGELSER,    DEN SOCIALISTISKA DEMOKRATINS VÄSEN OCH IDEAL,    INKOMPETENSENS IDEOLOGI,    DET ODEMOKRATISKA TJÄNSTEMANNAVÄLDET,    DEN ODEMOKRATISKA REPRESENTATIVA DEMOKRATIN,     DIREKTDEMOKRATI,    FOLKOMRÖSTNINGAR,     SJÄLVSTÄNDIGHET I STÄLLET FÖR LYDSTAT UNDER EU,    EN NY FRIHETSDEMOKRATI, SLUTORD.

Ur kapitlet Demokratins historia:

.........Sokrates konstaterade att den demokratiska, jämlika, staten förändrar sinnet hos medborgarna. Barn slutar respektera sina föräldrar, elever respekterar inte sina lärare, unga respekterar inte gamla och anställda respekterar inte arbetsgivare. Bristen på respekt får till konsekvens att normer uppluckras och dåligt beteende jämställs med gott beteende. Destruktiva begär och känslor får fritt spelrum. Laglöshet och pöbelfasoner breder ut sig. Slödder äger samma status som skötsamma personer eftersom alla är lika mycket värda. Den demokratiska staten skapar således den demokratiska människan.

En annan av Sokrates viktiga iakttagelser var att överdrift i demokrati slår över i dess motsats: ofrihet och slaveri. (Det är just detta som har hänt i Sverige. Den överdrivna socialistiska demokratin har gjort den arbetande befolkningen till slavar enligt antik terminologi. En slav är en person som inte får lön alt. inte får behålla sin lön. I Sverige betalar många löntagare totalt ca 70 % i skatt och är således slavar åt de politiska makthavarna.)

Ur kapitlet Den socialistiska demokratins väsen och ideal           Den socialistiska demokratin skapar med sitt tvingande skattetryck en kolossal ofrihet. De arbetande medborgarna bestämmer inte över sina egna inkomster och bestämmer därmed inte heller över sina egna liv. Men demokratin nöjer sig inte med att ta den materiella friheten från sitt folk. De vill också ta medborgarens själ, hans rätt att tänka och känna fritt. Demokratins profeter tolererar inte några andra normer än de som den (ofta onaturliga) demokratiska värdegemenskapen innefattar. Det sociala trycket att tänka och känna som de socialistiska demokraterna bestämt är enormt, eftersom nästan alla dagspressjournalister fungerar som glupskt nosande hyenor på ständig jakt efter oliktänkande individer att korsfästa i morgondagens tidning. När det gäller oliktänkare i andra länder så skyndar de hycklande svenska försvararna av tankefrihet omedelbart till undsättning. Men gäller det oliktänkare hemma i Sverige så är dessa enbart byten som ska nedläggas utan nåd

..................”Jämlikhet” är det mest falska och i praktiken skadligaste av de tre blodbesudlade begreppen från franska revolutionen. Någon jämlikhet finns inte och kan aldrig uppnås, såvida inte staten tar hand om allt barnalstrande och klonar exakta människokopior. I dagens samhälle hävdar demokratins främste företrädare, med extatisk darr på rösten, att de ”står för alla människors lika värde”. Och det fasansfulla är att de menar vad de säger. De pekar på kärnan i deras naturvidriga ideologi. I den socialistiske demokratens tankevärld är den simplaste tjuv, dräpande pedofil och hänsynslösaste våldtäktsman inte mindre värd än den mest omtänksamme, skötsamme och idealistiske missionär som ägnat sitt liv åt att hjälpa andra. Detta synsätt innebär att samhället uppmuntrar till lågsinthet, brottslighet och hänsynslöshet.

Ur kapitlet Inkompetensens ideologi:

.....Mänsklighetens erfarenheter under hundratals generationer har visat att de mest kompetenta människorna bör tilldelas de viktigaste uppgifterna. De främsta krigarna utses till de viktigaste striderna. De bästa arkitekterna anlitas för de viktigaste byggnationerna. De skickligaste båtkonstruktörerna leder de stora skeppsbyggena. De intelligentaste eleverna erbjuds de främsta utbildningarna. O.s.v. För våra förfäder var det en praktisk självklarhet. Allt annat vore dumt. Nutidens socialistiska demokrater tänker annorlunda. De strävar inte alls efter att identifiera de verkliga begåvningarna för att se till att de på bästa sätt kan göra nytta för sig själva, andra människor och olika verksamheter. Nej, den socialistiske demokraten är skeptisk, ofta fientlig, mot kompetens och begåvning. Hans innersta mål är i stället att skapa jämlikhet och sudda ut alla skillnader. Demokratin är nämligen inkompetensens ideologi. Att motverka alla sociala skillnader är det viktigaste för demokraten. Han förstår inte, eller vill inte förstå, att hans jämlikhetsideologi strider mot naturen och därför obönhörligt leder mot fattigdom och lidande för medborgarna.

Ur kapitlet Det odemokratiska tjänstemannaväldet:

I den parlamentariska, socialistiska demokratin räcker det inte med att politikerna bestämmer hur vi ska leva  våra liv. Situationen är betydligt värre. De flesta konkreta beslut som gäller våra privatliv bestäms av folk som inte är politiker och som vi inte ens röstat fram som förmyndare: de offentliga tjänstemännen. Tjänstemännen har större inflytande över samhället än medborgarna i övrigt, vilket strider mot demokratins egna principer.

Staten har över 200.000 tjänstemän. Kommunerna och landstingen har över 1.000.000 anställda. De flesta   offentliganställda arbetar med samhällsservice. Men det finns tiotusentals tjänstemän som sitter och bestämmer över medborgarnas liv från vaggan till graven. Tjänstemannaväldet är ofantligt mycket större än vad den genomsnittlige medborgaren kan föreställa sig. På papperet har vi en demokrati som innebär att politikerna fattar beslut och tjänstemännen verkställer besluten. Men det är bara på papperet. I verkligheten är det tjänstemännen som styr det mesta, speciellt i kommunerna. Politikerna är oftast oerfarna att leda större verksamheter. De är sällan professionella administratörer och de saknar de konkreta detaljkunskaper som tjänstemännen har skaffat sig under många år. Därför blir det tjänstemännen som gör utredningar och presenterar förslag till beslut. Dessutom har många tjänstemän myndighetsutövning, vilket gör dem till en överhet för medborgarna. Observera: en överhet som inte är demokratiskt vald.

Ur kapitlet Den odemokratiska representativa demokratin:

Den ursprungliga demokratin var en direktdemokrati där medborgarna fattade de politiska besluten. I slutet av 1700-talet uppfanns en form av halvdemokrati: den representativa demokratin. Det var från de franska och amerikanska revolutionerna som idén med den representativa styrelseformen slog rot. Bland de politiska idékläckarna till denna avart av demokrati var främst fransmannen Emmanuel-Joseph Siéyés, engelsmannen Edmund Burke och amerikanen James Madison. Dessa herrar ansåg att det räckte med att medborgarna utsåg politiker och att dessa politiker sedan skulle ha fria händer att fatta alla politiska beslut. De beslut som de valda politikerna fattade behövde inte alls vara förankrade hos väljarna, utan kunde gå helt emot medborgarnas vilja. De tre politiska filosoferna förutsatte att politikerna är klokare och har bättre omdöme än medborgarna i allmänhet, så därför var det mycket bättre att politikerna fick fatta beslut utan medborgarnas samtycke. Denna representativa demokrati infördes i Sverige år 1810, då den skrevs in i grundlagen. Riksdagsmännens överväganden och beslut skulle vara självständiga, obundna av instruktioner från väljarna!  Att kalla detta styrelsesystem för ”demokrati” (folkstyre) är naturligtvis inte annat än bedrägeri.

I början av 1900-talet bildades allt fler politiska partier med konkreta partiprogram. De tidigare politiskt obundna representanterna blev partirepresentanter. Nu kunde de inte längre tänka fritt och fatta beslut efter eget omdöme, eftersom de var bundna till partiprogrammen. Vi fick en partidemokrati.

Partidemokratin innebar att bildnings- och intelligensnivån på representanterna började sjunka. Nu kom man inte fram i politiken på grund av egen kraft och förmåga. I stället så kunde i princip vem som helst gå med i ett parti, hålla med om allt i ett partiprogram som andra tänkt ut och sedan ställa upp i val. Vi har nu levt med partidemokrati under lång tid och det ligger i öppen dager vilken kompetensskillnad som råder mellan de högsta beslutsfattarna i näringslivet och beslutsfattarna i regeringen, riksdagen, landstingen och kommunerna. 

Den av riksdagspartierna så dyrkade och heligförklarade representativa demokratin består endast i att röstberättigade medborgare får gå till valboxarna en gång vart fjärde år. Demokratin existerar under de ca 15 minuter det tar att rösta. Under de kommande 1.460 dagarna, fram till nästa val, är medborgarna passiva, maktlösa mottagare av föreskrifter från politikerna.

Ur kapitlet Folkomröstningar:   Det finns två typer av folkomröstningar:   1. Beslutande [Folkets val måste följas]   2. Rådgivande [Folkets val är endast ett råd till politikerna] I Sverige har demokratins företrädare sagt nej till beslutande folkomröstningar. Politikerna, speciellt socialdemokraterna och vänstern, vill inte att folket ska ha rätt att fatta beslut i viktiga frågor. Om det ska hållas några folkomröstningar så är dessa bara rådgivande till politikerna. Riksdagsmännen kan fatta beslut som är det motsatta till vad medborgarna valt i en folkomröstning. Att Sverige endast har haft fem nationella folkomröstningar under 80 år är en fullständigt medveten strategi från de socialistiska demokraterna. Som exempel kan nämnas att i direktiven till Folkstyrelsekommitténs översyn av Folkomröstningsinstitutet år 1984 så framhölls det att i ett demokratiskt parlamentariskt statsskick så ska riksdagsmajoriteten bestämma  (d.v.s. inte medborgarna) och att man bör vara mycket restriktiv när det gäller att öka möjligheterna till folkomröstningar. I översynens slutbetänkande  framhöll de socialistiska politikerna (Socialdemokraterna och Vänsterpartiet Kommunisterna) partiernas centrala roll i vår demokrati och såg det som negativt om medborgarna fick mer makt på de politiska partiernas bekostnad. Den representativa demokratins företrädare uttryckte sin rädsla för att partiernas makt över väljarna i förlängningen skulle urholkas om medborgarna tilläts rösta ofta i olika frågor. Folkstyrelsekommitténs slutsats blev att folkomröstningar skulle ske endast i undantagsfall.

....................Förstår du nu hur du har lurats av  riksdagspartiernas företrädare att vi lever i en bra demokrati som ”vi ska vara rädda om”? Den representativa demokratin vill inte alls att du ska vara med och bestämma. Den låter dig bara vara med och rösta på opersonliga partier som sedan bestämmer allt åt dig. Är du nöjd med ett politiskt system där du bara får lägga en röst vart fjärde år på vilka som ska vara dina förmyndare, och där du i övrigt är helt maktlös?

Börja tänk själv. Sunt tänkande frihetsälskande människor kan inte annat än känna förakt för den svenska representativa demokratin. Denna demokrati är inte till för andra än kuvade, fega, okunniga och livegna slavsjälar. Inte för fria, myndiga och självständigt tänkande människor.

Ur kapitlet Självständighet i stället för lydstat under EU:

..................Värre än de enorma kostnaderna, den socialistiska inriktningen och den ibland groteska detaljstyrningen inom EU - är risken för att Sverige dras med i nästa europeiska storkrig.

Grundidén med EU sägs vara att undvika krig. Men när man ser på vad EU ägnar sig åt så handlar det till 99,99 % om annat än fredsprojekt. EU-företrädarna säger att risken för krig minskar genom medlemskapet. Sanningen är snarare att EU-medlemskapet ökar risken för att tvingas med i ett krig. Detta bevisas av historien. Sverige och Schweiz undkom andra världskriget eftersom vi var neutrala och självständiga. England och Frankrike hade en biståndspakt med Polen. Sedan Polen angripits av Tyskland var England och Frankrike tvungna att förklara krig mot Tyskland, på grund av pakten, och därmed bröt andra världskriget ut. 326.000 engelska soldater, 250.000 franska och 3.500.000 tyska offrades på slagfälten under de kommande sex åren. Totalt dödades 20 miljoner människor under andra världskriget. Denna vansinniga slakt på oskyldiga människor är den yttersta konsekvensen av att vi medborgare överlåter för stor makt till politiker. Det är politiker som startar krig, inte vanliga medborgare eller företag.

Vi har redan hört ledande politiker i Sverige säga att vi måste “ta vårt ansvar“ om krig utbryter i Europa. Innebörden med ett sådant uttalande är att massor med unga svenska män kommer att tvingas dö på slagfält runt om i Europa när storkriget kommer. Och kriget kommer, det är bara en fråga om när. Det visar all historisk erfarenhet.

Ur kapitlet En ny frihetsdemokrati:  Principförslag för en demokrati med individuella beslut, folkomröstningar, direktval och starkt begränsad statsmakt.  Sverige behöver en ny statsförfattning. Den nuvarande socialistiska, representativa demokratin bör ersättas av en decentraliserad demokrati där fördelningen av medborgarens inkomster till största delen utförs av medborgaren själv.  Viktiga gemensamma samhällsfrågor bör avgöras genom beslutande folkomröstningar. Val till kommuner, landsting och riksdag bör ske genom direkta personvalval.  Vi måste få en konstitutionell rätt som begränsar statens makt över medborgarna. ...

Pris:

80 kr

Personer med liknande smak som du gillade..
Detaljerad varukorg
Varukorgen är tom.
Google Translate
Information
Visa, Mastercard, Swish, Bankgiro, Postnord We ship world wide!
We offer free shipping
Midgård
Gilla oss på
Facebook!